I en bloggpost som fått viral spridning tipsar Bert Fulks om en genialt enkel strategi för att ge sina tonårsbarn ett sätt att komma ur en farlig eller jobbig situation – utan att för den delen behöva göra bort sig. Det hela sker med hjälp av familjen. Överenskommelsen lyder såhär: Om något av barnet har hamnat i en situation som det inte vill vara i så sms:ar det ett enkelt ”X” till resten av familjen. Den som först får syn på det ringer upp och följer ett på förhand inövat protokoll:

Hallå?”

”Hej /barnets namn/, det har hänt en sak och jag måste komma och hämta upp dig nu på en gång.”

”Vad har hänt?”

”Jag berättar när jag kommer, vara bara klar att åka om fem minuter – jag är på väg.”

Här berättar tonåringen för sina vänner att nånting har hänt och att han eller hon måste åka därifrån.

I all sin enkelhet är det här upplägget genialiskt – men det kräver förstås en bra relation till att börja med. Först för att kunna sitta ner och prata om att det faktiskt kan hända att man som tonåring hamnar i en svår situation. Och kunna förklara på ett bra sätt att man som förälder har förståelse för det. Sedan kommer det riktigt svåra: i avtalet ingår att barnet bara berättar exakt så mycket som det själv vill om vad som hänt. Föräldrarna får inte ställa några frågor och inte komma med några förmaningar eller dömande uttalande. Inga frågor om vem, varför, var och hur. Det är helt och hållet upp till barnet att berätta. Yikes. Som en person med kontrollbehov fattar jag att detta måste vara sjukt svårt för många föräldrar. Men det är säkert också en helt nödvändig del för att upplägget ska funka.

För att hantera en sån här situation har Amy McCready några tips som låter vettiga:

1) Ibland är det lätt att överreagera. Ta istället ett par djupa andetag och fundera över situationen. Låt det som skett smälta en stund istället. Det kan underlätta att undvika en uppläxning och istället kunna hålla sin del av avtalet och stötta barnet – som ju trots allt varit med om något jobbigt.

2) Spara de djupa livslektionerna till en annan gång. Det finns många bra tillfällen att prata om sina egna erfarenheter som tonåring eller ta en aktuell händelse som ingång till ett bra samtal – men inte precis under själva incidenten.

3) Visa uppskattning för barnets ärlighet. Uppskatta alltid barnet när det är ärligt mot dig, speciellt när det är i en tuff situation – det här är svårt för dem.

4) Berätta för barnet att du älskar det – oavsett vad som händer så finns du alltid där.

5) Vänd en jobbig upplevelse till ett tillfälle att lära sig något om livet och utvecklas – också för dig. Se det som en framgång att ditt barn vänt sig till dig i sin svåra situation. Kommunicera till dem att du alltid kommer att stötta dem, hjälpa dem att lära sig av sina misstag och utvecklas.

Mina egna barn har ganska många år kvar till tonåren men den här strategin lägger jag i spara-lådan. Har du egna tonårsbarn? Vad är dina funderingar kring x-planen?

”This is one of the most loving things we’ve ever given him, and it offers him a sense of security and confidence in a world that tends to beat our young people into submission.”, Bert Fulks

Läs hela Bert Fulks ”X-Plan: Giving your kids a way out (#xplan)